VI SLAPP UPPLEVA KRIGET

började juvret strax att svälla påtagligt, klingande strålar av mjölk strömmade ned i spannen, som snabbt började fyllas. Låg det enbart grymhet i ett sådant bedrägeri? Nej, uppenbarligen fanns här också en godhet. Och mer än en mamma har genom tiderna tvingats att tillgripa liknande knep. Sedan urminnes tider har kor lurats när deras kalvar dött, och det skedde inte bara för mjölkens skull, utan därför att inte ens känna lukten av sin döda kalv är ännu svårare att uthärda för en ko, det är kanske ännu svårare än att se en djurhud fylld med halm. Vem vet om detta är sant? Men livet skapar sina egna lagar. Man måste leva för det som lever, det finns inget man kan göra, och när det inte finns något som kan ersätta mjölken är den livet självt. Jag försökte inse allt detta, att förstå och ta det till mig, men jag kunde ändå inte sova den natten, jag vred mig från sida till sida och kunde inte glömma denna olyckliga dag. – Vad är detta? frågade mor. Varför sover du inte? – Vad hade hänt om du hade lagt någon annans konstgjorda kalv hos våran Rödkulla? frågade jag. – Vadå konstgjord? Och vilken kalv? frågade hon sömnigt oförstående, men vaknade i samma ögonblick till: – Åh, du tänker fortfarande på den där dockan! Nej, vi får prata om det i morgon, vi ska sova nu. – Jo, säg, envisades jag. – Du förstår, min pojke, djur känner igen sina barn på deras lukt. Jag sa ju det … – Och om skinnet är torrt och inte luktar längre? – Kon känner igen sin kalv i alla fall, sade hon. Det gick en kort stund, så viskade hon plötsligt, men ändå så att jag kunde höra alltsammans: – Åh, vad jag undrar var han är just nu, min stackars grabb? – Vem då, mamma? Vem pratar du om? – Jag tänker på din far, sade hon. Det är så länge sen. Kråkorna har kanske redan hackat i hans kropp … Jag blev så rädd att jag direkt hoppade över från min säng till mammas, och hon körde inte iväg mig, tvärtom tryckte hon mig intill sig och en varm tår föll på min axel – mamma grät utan att själv märka det. – Kalven skulle säkert inte ha dött om pappa hade varit hemma, sade jag. – Säkert. Självklart skulle pappa ha hittat

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55