en anteckningsbok och lade den mot en svagt glödande kolbit. – Nu blåser vi båda två, sade jag. – Båda två? frågade hon. Varför det? – För annars kommer papperet att brinna upp till ingen nytta. Vi blåste så hårt att jag blev alldeles yr, och Kulman blev orolig. – Blås inte ut den sista glöden, sade han, annars måste Zergul värma sig vid den kalla spisen ända tills mamma kommer. Men papperet flammade upp som tur var och briketten fattade eld. Zergul klappade i händerna av glädje. Ansiktet var täckt av aska och sot och i hennes stora ögon glittrade återskenet från elden. Morgonens spiständning var nästan en helig ceremoni i varje hus i byn, och alla levde i ständig oro för att glöden efter kvällselden skulle dö ut helt under natten och inte skulle gå att blåsa liv i på nytt. Kulman var redan klädd och väntade på mig. – Ska vi gå? Han plockade upp sin väska. – Du har inte ätit frukost än, sade jag, och ångrade genast mina ord. Har ni bröd hemma? – Nej! svarade Zergul. På hennes röst lät det som om det fanns hur mycket bröd i huset som helst och att hon bara ville skämta. Kulman svarade inte. Men på tröskeln vände han sig om och sade till systern: – Ta majsen i lådan, det är lite kvar. Stek och ät. Har du förstått? Flickan svarade inte. – Hörde du mig? frågade Kulman strängt. – Ja … Fast mamma blir arg på mig … – Var inte rädd, sade Kulman. Och om det händer någonting, så berätta för mig. – Jadå, sade Zergul. Jag tar med mig till dig också i skolan. – Nej! Stanna hemma, annars förkyler du dig. – Kulman, sade jag, det skulle vara bättre om Zergul gick hem till oss. Jag ville säga att min mamma skulle kunna ge henne åtminstone något att äta, men jag var rädd att såra Kulman. Men han förstod. Och sade envist: – Det behövs inte! Hon får stanna hemma. Han avvisade stolt mitt erbjudande. Med stolthet och värdighet. Och eftersom jag kände till hans envishet ville jag inte vara påstridig. Vi gick tysta till skolan. Jag såg att Kulman var upprörd. Jag förstod inte hur deras mamma kunde lämna dem utan mat i ett oeldat hus. Fast … Hon var egentligen inte deras mamma, utan bara deras styvmor. Kulmans och Zerguls

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55